Taggar

Dela till Facebook

En sommar dag

Fotografi

Bildtext:
I Norsborg finns det ett gammalt torn. Det ligger uppe i en av skogarna som man kan se ifrån Eriksberg, där min morfar bor. Min morfar Curre är en trevlig äldre man som under den senaste tiden fått många obehagliga besked, han är väldigt sjuk.Han är oftast nedstämd och dyster. Men vissa dagar pekar hans leende uppåt. Dagen som jag ska berätta om var en dag då min morfar mådde bra, han var glad och hans ögon lyste. Morfar, jag, min mormor och mina morbröder var uppe hos honom på hans balkong. Solen lyste starkt och smekte huden med sina strålar, gräset lyste grönt och blommorna spred glädje med sina klara färger. När vi stod där uppe på balkongen glada av sommaren och utav morfars glada humör, såg jag ett torn i fjärran. Jag frågade min mormor vad det var, hon visste inte så mycket om tornet, inte mer att den är väldigt gammal och väldigt fin, Fast det var inte längre ett torn, utan en ruin. Jag kände att jag behövde se tornet, Tillsammans med mormor och mina morbröder gick vi för attbeskåda tornet. Vi fick promenera en liten stund, men det gjorde mig inget, jag njöt av värmen och ljuset, morfars humör hade smittat av sig. Under tiden som vi gick diskuterade jag borgen med min morbror Christian, han hade tidigare besökt platsen vi var på väg mot. Han berättade att det var vackert där men även smutsigt p.g.a. allt klotter och den unkna lukten av urin och alkohol. Efter en liten stund var vi framme och det första som slog mig var att de lukter min morbror hade beskrivit inte existerade för mig. Lukterna jag kände var häst, hö,hund och katt. Det kändes som att lukterna hade fastnat i mossan, bergen träden och murarna. Det var som att lukterna var från för, att dom hörde hemma här. Jag uppfattade även blandade känslor sådana som rädsla panik glädje och hämnd. Snart kunde jag alla detaljer i minnet, skuggorna i vrårna, ljudet av fåglarna. Det var då jag la märke till tornets trasiga golv, och det kändes viktigt att komma upp, min morbror Christian hjälpte mig till övervåningen och kom sedan upp efter mig, jag hade förväntat mig stolthet, men känslorna som kom över mig var död och förruttnelse och jag behövde komma ner men min morbror var som i trans han stirrade stint på en punkt upp i taket. När jag försökte se vad det var kom det en kråka flygande mot oss, min rädsla fick Christian att reagera och äntligen fick jag komma ner. När jag väl kom ner till marken igen kände jag att jag än en gång andas igen. Jag har inte besökt platsen sen dess, jag har inte känt orken till att ta mig upp i skogen. Men en dag kommer jag komma tillbaka, och den dagen ser jag fram emot.
Datum:
17 April 2012
Licens:
Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 2.5 Sverige
Bildnummer:
DS2012-00524

Fotograf
Platser
Botkyrka kommun
Stockholms län
Sverige
Norsborg

Samtidsbildsfotograferna ansvarar själva för text och bild.